Kraften i mitt grepp gor mina knogar vita Mitt ansikte forvrids av hat nar jag ut dina ogon slita Jag fylls av ohellig frid Jag ska ta ditt liv i natt
Av det som en gang var kraft och liv finns endast krossat kott och ben kvar Att ta enn annan manniskas liv trotsar viljan av den Heliga Far Han fallar
Vi vandrar genom vattnet planlost i dimmans grepp Sokande, spejande etter det som ingen sett Vara hjartan ar svarta, vart hat ar allt Nar dodens band
Utan somn i evig tid, under iskall vintermane Utan varme i denna kropp jag bar Mitt vasen vittrar sonder i jakt pa levande kott Jag fornimmer en battre
Terror, skrack och lidande barmhjartigheten vandrar i en skuggas dal Kvar finns det hat och forakt, som utgor var undergang ...och han star bland allt
Fader Frost ar en underlig man som fjattrar bade folk och fa med et grepp som stal omkring hals, han tvingar dem i la Hans skagg ar stort och vintervitt
Ute i skogen finns ett djur som spiller manniskoliv Den torra snon knastrar nar djuret tar ett kliv I tusen ar har det vandrat, besegrat tidens tand
Det kryper. det kralar, i mitt vasen, under min hud For vi aro alla tralar, var Moder kladd i dodens skrud Jar ser en varld do framfor mina ogon Och
Vintern tar ann et liv Ensam i den bitande kylan dar snon yrar, forblindar Trotsigt han reser sin nave mot den askgra skyn Odjur aldrig lang borta
