: [CHORUS:] En utblick genom varldens skiftningsfonster Dar alger och lavar skapat monster Pa soluppvarmda hallar I varens ljusa kvallar Da varje alvmynning
: Med jordbortnotningens utjamnande makt Danas landskapet efter vagor och vind Det omvandlas med en ihardig takt Och oppnar bestandighetens gallergrind
: Vat och kall ar hallen Dar min tanke reser mot skyn I den virvlande himlakarusellen Som ledsagar en onskan om sjalvsyn Algol svarar med sin magiska
: Skogen sover! Sa tystnar askans aria, dess mullrande jeremiad Och molnarmeer boljar ned i en askgra skenrokskavalkad Som sveper in alla granars lemmar
: Ursprungsrosten sjunger sin sjalvsakra visa Och blaser ut ljusspelet i askens skrud Till en lovbadd dar det sa lamnas att forlisa Medan sommardrommar
: Granskogen skanker befastning at fauna och flora Liksom tusenariga vaxttuvor pa en fargsprakande sluttningsmyr Men ett orosfyllt lager for manniskor
: En aktor i ett stundligt kretslopp avtecknas som en dunkel mastodont Och spirar alltmedan stjarngenerationer passerar Dess molnlika vasen doljer solar
: En dunkel omloppsbana i utstrackt ellips Bebodd av flammande kometer Ivrigt jagar de natthimlen mot sin egen eklips Likt ett svart hav av fluorescerande
: Mot dvalans land forflyter dagen Och dranker bestandigheten i skiftande tidvatten En rundvandring innanfor naturlagen Som fangade ljuset hos natten
En dunkel omloppsbana i utstrackt ellips Bebodd av flammande kometer Ivrigt jagar de natthimlen mot sin egen eklips Likt ett svart hav av fluorescerande
[CHORUS:] En utblick genom varldens skiftningsfonster Dar alger och lavar skapat monster Pa soluppvarmda hallar I varens ljusa kvallar Da varje alvmynning
En aktor i ett stundligt kretslopp avtecknas som en dunkel mastodont Och spirar alltmedan stjarngenerationer passerar Dess molnlika vasen doljer solar
Skogen sover! Sa tystnar askans aria, dess mullrande jeremiad Och molnarmeer boljar ned i en askgra skenrokskavalkad Som sveper in alla granars lemmar
Granskogen skanker befastning at fauna och flora Liksom tusenariga vaxttuvor pa en fargsprakande sluttningsmyr Men ett orosfyllt lager for manniskor,
Vat och kall ar hallen Dar min tanke reser mot skyn I den virvlande himlakarusellen Som ledsagar en onskan om sjalvsyn Algol svarar med sin magiska
Med jordbortnotningens utjamnande makt Danas landskapet efter vagor och vind Det omvandlas med en ihardig takt Och oppnar bestandighetens gallergrind
Ursprungsrosten sjunger sin sjalvsakra visa Och blaser ut ljusspelet i askens skrud Till en lovbadd dar det sa lamnas att forlisa Medan sommardrommar
Mot dvalans land forflyter dagen Och dranker bestandigheten i skiftande tidvatten En rundvandring innanfor naturlagen Som fangade ljuset hos natten Vid
